Ledning och styrning i fokus på Nationella eHälsodagen

 ”eHälsodagen brukar vara som en surrande bikupa, men i år känns det som om hela Münchenbryggeriet pulserar”. Så upplevde en av de närmare 1 000 deltagarna den sjunde Nationella eHälsodagen som ägde rum på Münchenbryggeriet i Stockholm den 22 oktober.

Det blev en intensiv dag fylld av erfarenhetsutbyte och dialog. Samtliga landsting och regioner var representerade, liksom ett stort antal kommuner. På plats var också företrädare för privata vårdsektorn, olika ideella vårdorganisationer, myndigheter, IT-industrin, universitet med flera.

Huvudprogrammet omfattade ett 40-tal olika programpunkter inom temaområdena ”Samverkan för ökad effekt”, ”Delaktighet för bättre hälsa” samt ”Etik och juridik i e-hälsoarbetet”. Samtliga föreläsningssalar och konferensrum var fyllda till bristningsgränsen av de olika aktiviteterna.

Stor Svar Direkt-arena
I pauserna mellan föredragen passade deltagarna på att träffa nya och gamla bekantskaper. Många tog också tillfället i akt att ställa frågor på mötesplatsen Svar Direkt. Här fanns sju öppna stationer som under dagen var bemannade av ett 100-tal beslutsfattare och experter – ett unikt tillfälle att få svar på just sin fråga.

Men hela konferensen kan beskrivas som en stor Svar Direkt-arena. I alla hörn pågick samtal och diskussioner. För att underlätta nätverkandet fanns i år också extra många sittgrupper, liksom fler caféer i olika våningsplan. Ytterligare ett sätt att skapa dialog var att låta deltagarna svara på en fråga med hjälpa av sina mobiltelefoner efter vissa av föredragen. Se mentometerfrågor och svar.

Gympaskor och mycket energi
Konferensen inleddes av moderator Anette Falkenroth, medicinsk informationsdirektör på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon äntrade scenen iklädd bekväma gympaskor och massor av energi. Det tog inte många minuter förrän hon fått de närmare tusen deltagarna i den stora salen att känna sig som hemma. Kanske var det hennes erfarenhet som läkare och psykiater som gjorde detta konststycke möjligt.

Känslan av att befinna sig i ett trivsamt vardagsrum förstärktes också av den lilla sittgruppen med fyra fåtöljer på scenen. Men innan Anette Falkenroth hälsade sina utvalda gäster välkomna dök hon ner i publikhavet tillsammans med en kameraman för att fråga några av deltagarna varför de kommit till konferensen.

Gunnar Jutterström, IT-samordnare vid Landstinget Västernorrland, var på plats för att förkovra sig och träffa kollegor. Samma skäl uppgav systemförvaltare Jeanette Edelswärd från Landstinget i Kalmar län.

Gäster i heta stolen
Anette Falkenroths första gäst i heta stolen – eller rättare sagt fåtöljen - var Torsten Håkansta, generaldirektör vid den nya eHälsomyndigheten. Han inledde sin medverkangenom att föreslå en "allmän flaggdag" för e-hälsan.

– Jag var med för första gången i fjol och jag tycker att det är en både fantastisk och viktig dag, sade han.

Arbetet med att bygga upp den nya myndigheten har pågått i tio månader. På Anette Falkenroths fråga om allt nu är klart svarande Torsten Håkansta lite ironiskt ”ja, vi är jätteklara…”.

Han berättade om eHälsomyndighetens tredelade uppdrag. Grunduppdraget är att utföra de uppgifter som tidigare sköttes av Apotekens Service AB. Myndigheten ansvarar också för att utveckla det nationella hälsokontot HälsaFörMig. Detta arbete ligger för närvarande på is eftersom upphandlingen än en gång överklagats.

– Man brukar tala om förändringens fyra rum. Vi befinner oss just nu i väntrummet, konstaterade han.

Kommande diskussioner
Det tredje uppdraget är att samordna regeringens satsningar på e-hälsa och övergripande följa utvecklingen på e-hälsoområdet. Exakt hur denna samordning ska gå till sägs inte i myndighetens instruktion, men vi har en plan, sade Torsten Håkansta.

Han berättade att myndigheten bland annat kommer att bjuda in andra aktörer - däribland Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting, SKL - till en diskussion för att tydliggöra vem som ska göra vad på området.

– Vi håller också på att bygga upp ett e-hälsokansli hos oss som kan arbeta med denna samordning. Dessutom följer vi förstås noga Sören Olofssons utredning som tittar på ansvarsfördelningen bland olika aktörer när det gäller IT-infrastruktur. Den kommer att ge ytterligare vägledning, menade Torsten Håkansta.

Vill ta ledningen
För att få en överblick över hur e-hälsoarbetet är organiserat i Sverige har myndigheten kartlagt e-hälsans ekosystem i en 112 sidor tjock rapport. Den visar att detta system omfattar fyra departement och mer än 20 myndigheter. Därtill kommer landsting, kommuner, bransch- och intresseorganisationer och privata aktörer.

Anette Falkenroth konstaterade att det behövs en ”follow-me”-bil, som den som används på flygplatserna, och undrade vilken aktör som kommer att köra den. Torsten Håkansta svarade att eHälsomyndigheten gärna sitter vid ratten.

– Vi vill ta denna samordnande och normerande roll, underströk han, och tillade att det också finns ett behov att se över den nationella e-hälsostrategin.

Digitalt utanförskap
Nästa person i heta fåtöljen var specialistsjuksköterskan Elisabeth Strandberg, sakkunnig i e-hälso- och forskningspolitiska frågor vid Svensk Sjuksköterskeförening.

Hon berättade att Svensk Sjuksköterskeförening inte är en facklig organisation som Vårdförbundet, utan en professionsförening med syfte att stärka kunskapsområdet omvårdnad. Föreningen har idag cirka 70 000 medlemmar.

– När vi talar om e-hälsa och den nya tekniken är det viktigt att patienterna får vara med och testa det nya. Det får inte skapas ett digitalt utanförskap. Den nya tekniken måste vara jämlikt fördelad. Tekniken ska stärka patienten, inte tvärtom, betonade Elisabeth Strandberg.

Det finns ytterligare etiska problem, menade Elisabeth Strandberg. När det finns information i överflöd i till exempel journalen på nätet får vi inte glömma bort att alla patienter inte kan ta till sig informationen.

– Vi vill att patienterna ska ta informerade beslut, men patienterna behöver kunskap för att kunna göra det, betonade hon.

Omvårdnadsinformation i NPÖ
Hon berättade vidare om rapporten ”Stödjande eller störande?” som handlar om e-hälsosystemens användbarhet. Den har tagits fram av fem vårdorganisationer i samverkan och visar att personalen vill ha tillgång till information som följer patienten över huvudmannaskapsgränserna.

– Den nationella patientöversikten NPÖ erbjuder många möjligheter och förhoppningsvis finns alltid en medicinsk epikris tillgänglig via NPÖ. Vad vi också önskar är att omvårdnadsinformation ska kommuniceras via NPÖ, vilket inte är fallet idag. Dessa anteckningar är viktiga att få ta del av, framför allt i vården av sköra äldre, betonade Elisabeth Strandberg.

Hon framhöll också värdet av kvalitetsregister för att äldre ska få en sammanhållen vård och omsorg, och nämnde bland annat Senior Alert och Palliativregistret.

– Problemet är att alla uppgifter måste dokumenteras dubbelt vilket innebär en administrativ belastning för vårdpersonalen, menade hon.

Hängränna istället för stuprör
Sist upp på scenen för att intervjuas i Anette Falkenroths myshörna var juristen Patrik Sundström, ansvarig för programområdet e-hälsa vid SKL.

Han berättade kort om sin nya tjänst som han tillträdde för några månader sedan som innebär att han har ett övergripande ansvar för SKL:s arbete med e-hälsa inom hälso- och sjukvård och socialtjänst.

– Mitt nuvarande uppdrag är att se till att de digitala möjligheterna tillvaratas. E-hälsa är en viktig förutsättning för jämlik vård och omsorg. Det är inte ett stuprör vid sidan om, utan ska snarare betraktas som en hängränna eftersom det är ett stöd för verksamhetsutveckling, förklarade han.

Berättigad kritik
Att samordna alla landsting och kommuner kommer att bli en utmaning, fortsatte han. Det kräver mycket förankringsarbete, men det finns regionala och lokala nätverk som kan användas.

– Jag ska bland annat besöka Östergötland om några veckor i ett sådant ärende, berättade Patrik Sundström.

Han passade på att fråga Torsten Håkansta om han ville följa med, vilket besvarades med ”tummen upp”.

Att vårdens IT-system ibland är mer störande än stödjande, kunde Patrik Sundström hålla med om.
– Det är en berättigad kritik i vissa fall, medgav han.

Anette Falkenroth undrade när vi kommer att tappa bokstaven ”e” i ordet e-hälsa. Patrik Sundström ansåg att man direkt kan ta bort e:et i de patientnära verksamheterna.

– Men det behövs fortfarande när vi pratar om e-hälsa på nationell nivå, menade han.

Tre löften
Avslutningsvis avslöjade Anette Falkenroth att hon har ett mycket långt minne. Därefter ställde hon en lite provocerande fråga om hur långt de olika aktörerna kommit i sitt arbete om ett år. Torsten Håkansta var först ut med sitt svar och hans förhoppning var att det då finns en ny nationell e-hälsostrategi och att ett e-hälsokansli byggts upp på myndigheten.

– Jag hoppas att vi också, tillsammans med de olika samverkansorganisationerna inom nationell e-hälsa, kommit fram till vem som gör vad på området, sade han.

Elisabeth Strandberg för sin del önskade att Svensk Sjuksköterskeförening då bidragit till utvecklingen av det nationella fackspråket. En annan förväntning var att omvårdnadsdokumentationen finns med både i NPÖ och i patientens journal på nätet.

Patrik Sundström menade att det är nästa år det händer.

– Om ett år har vi bestämt vad som ska ingå i den nationella portföljen. Inera är ett SKL-ägt bolag med kommun- och landstingsgemensam ledning. Vi har mer verkstad än idag och vi har ett välfungerande informationsflöde mellan kommuner och landsting, sade han, och tillade att det intressanta är inte vem som gör vad, utan att det faktiskt görs.

Oacceptabla säkerhetsbrister
Efter denna invigning av Nationella eHälsodagen fortsatte konferensen med parallella aktiviteter. Regeringens särskilda utredare Sören Olofsson höll ett välbesökt föredrag med rubriken ”Hur ska e-hälsoarbetet effektiviseras?”. Sören Olofsson leder utredningen ”Tillgänglig och säker information i hälso- och sjukvård och socialtjänst”. Utredningen, som tagit namnet e- hälsokommittén, ska redovisa sitt arbete i ett betänkande i mars 2015.

Utredningen handlar bland annat om hur den statliga samordningen av IT-infrastrukturen kan effektiviseras och på vilket sätt eHälsomyndigheten kan bidra till detta. Även eHälsomyndighetens finansiering ska utredningen titta på, vilket är en ”trickig fråga” enligt Sören Olofsson.

Sören Olofsson var inte nådig när han talade om bristerna i informationsöverföringen mellan vårdens olika delar. Patienter och brukare utsätts för oacceptabla säkerhetsrisker varje dag på grund av att vårdgivare och de som bedriver socialtjänst inte tar sitt formella ansvar fullt ut. 

– Vi skulle inte tillåta oss att leva med dessa brister, sade han.

Finns ingen ursäkt
– Jag tror att det handlar om otillräckliga kunskaper om det legala ansvaret, men det finns egentligen ingen ursäkt. Ansvariga chefer borde läsa Patrik Sundström och Lena Lundgrens delrapport. Där står hur patientdatalagen ska tolkas, underströk han.

Att det dagligen tas oacceptabla risker beror också på att det saknas vissa grundläggande tekniska förutsättningar att använda, utbyta och återanvända information, sade Sören Olofsson. Det saknas även en gemensam informationsstruktur.

– Framför allt yngre medarbetare i vården uttrycker sin frustration över all den information de måste ta sig igenom när de öppnar journalen. De vill ha tillgång till grundläggande och viktiga data, inte läsa tjocka romaner, sade han.

Tydligare statlig styrning
För att komma till rätta med problemen är det, enligt Sören Olofsson, dags att genomföra de lagförslag som lades fram av utredningen om rätt information i vård och omsorg.  

– Vi måste också ta fram en reviderad e-hälsostrategi med en tydlig handlingsplan och skapa en ny och mer kraftfull organisation för det nationella e-hälsoarbetet. Vi måste även enas om en långsiktig och gemensam finansiell satsning från stat och huvudmän, betonade han.

Sören Olofsson berättade att han varje dag får önskemål om en tydligare statlig styrning och tydligare myndighetsroller. Det finns en frustration över att utvecklingen inte kommit längre på e-hälsoområdet, vilket bland annat lett till att Socialdepartementet ibland tagit en mer operativ än strategisk roll, menade han.

Sören Olofsson höll med om att staten, via myndigheter, bör ta ett tydligare ansvar. Staten ska inte gå in på detaljer men etablera normer, ställa krav på vad som ska prioriteras och hjälpa till med finansieringen, menade han.

Konkret exempel och nollvision
När det gäller prioriteringar gav Sören Olofsson ett konkret exempel där staten borde ha pekat med hela armen. Exemplet handlade om databasen ePed som innehåller information om ordination av läkemedel till barn som tagits fram vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Den används dock endast på hälften av landets barnkliniker.

– Varför finns ePed inte på alla barnkliniker? Den borde självklart ha implementerats i rödaste rappet i alla vårdsystem i hela Sverige, betonade Sören Olofsson.

Sören Olofsson talade även om att skapa en nolltolerans för brister i informationsöverföringen. Ska man kunna uppnå detta krävs mer pengar, både från statens sida och huvudmännens. Han hänvisade till en tidigare debattartikel som han skrivit tillsammans utredarna Göran Stiernstedt och Lena Lundgren. I artikeln föreslås att en statlig IT-miljard inrättas med motsvarande åtagande från landstingen och kommunerna att tillsammans satsa lika mycket i gemensamma investeringar.

– Om vi inte satsar mer pengar blir vi kvar i dagens situation som innebär oacceptabla risker för både patienter och brukare, konstaterade han.

Sören Olofsson avslutade sitt föredrag med att konstatera att den stora utmaningen i allt detta kommande arbete inte är tekniken i sig. Det svåra är att förändra attityder och arbetssätt i vård och omsorg.

En förtroendekris
Göran Stiernstedt, nationell samordnare, avlöste Sören Olofsson på scenen. Hans uppdrag är att föreslå åtgärder så att hälso- och sjukvårdspersonalens resurser kan användas på ett mer effektivt sätt.

Utredningsarbetet startade i oktober förra året och ska slutredovisas i december 2015. Under sitt föredrag med rubriken ”Professionernas behov av e-hälsa” presenterade Göran Stiernstedt sina erfarenheter och tankar så här långt.

– Vi har en förtroendekris när det gäller IT i vården. Det har blivit en symbol för ineffektivitet när tanken var att det skulle medföra bättre effektivitet, konstaterade han.

Han berättade att frustrationen har ökat bland medarbetarna i vården i takt med att IT-utvecklingen går framåt i övriga samhället. Man saknar de användarvänliga lösningar som används i andra sammanhang, till exempel när man ska betala sina räkningar.

Tre huvudproblem
Under sitt utredningsarbete har han identifierat tre huvudproblem som leder till bristande effektivitet. Det handlar om sjukvårdens styrsystem som riktlinjer, lagar, regler, policys med mera, om patientens väg genom vården, det vill säga organisation och arbetssätt, samt om IT- och verksamhetsstöd.

– Styrsystemen är för detaljerade vilket bidrar till ökad administration. Man kan till exempel fråga sig om alla intyg verkligen behövs. Här behöver viss lagstiftning ses över. Ersättningssystemen brister också, och det är riskabelt att belöna efter medicinska resultat, menade han.

För att förbättra patientens väg genom vården behövs ett sammanhållet arbete med produktions- och kapacitetsplanering, menade Göran Stiernstedt. Det behövs också samlad schemaplanering av alla kompetenser i teamet utifrån denna produktions- och kapacitetsplanering, samt en omprövning av arbetstidssystemen.

– Det gäller att göra om och bemanna efter behov. Det krävs också en omfördelning av arbetsuppgifter, det vill säga rätt kompetens på rätt plats. Eftersom läkarna är dyrast bör man hushålla med dem, sade han.

Svårt att få till det
Han konstaterade att det finns många goda exempel i alla landsting, men de behöver fångas upp bättre och generaliseras. Liksom Sören Olofsson slog han fast att de största hindren för förändring är traditioner, vanor och professionsgränser.

Ett välfungerande informationsutbyte är en av de viktigaste åtgärderna för att öka patientsäkerheten. Men varför dyker till exempel inte viss typ av varningsinformation upp vid all kontakt, frågade Göran Stiernstedt.

– Även om vi vet vad som behövs så har vi svårt att få till det. Vi vet till exempel att vi behöver lättillgänglig information om patienternas nuvarande och tidigare sjukhistoria. Likaså att vi behöver viss standardisering av journalföringen, integrerade register med realtidsinformation samt integrerade beslutsstöd, menade han.

Vill göra ett omtag
Sammanfattningsvis konstaterade han att om hälso- och sjukvården ska bli effektivare måste e-hälsa gå som en röd tråd i alla effektiviseringsåtgärder. Administrationen måste minska, flödena måste bli bättre och det måste till en produktions- och bemanningsplanering. Och e-hälsa behöver komma på dagordningen i verksamheternas ledningsarbete.

– Men vi måste också jobba på ett annat sätt. Det är dags att göra ett omtag. Det krävs en nationell ansats där stat och huvudmän, inklusive kommunerna, agerar gemensamt. Staten bör ta ett tydligt ledningsansvar för infrastrukturen.  Det handlar också om att satsa pengar, sade Göran Stiernstedt.

Praktisk juridik
Praktisk tillämpning av patientdatalagen var en annan programpunkt under konferensen. Rubriken var ”Hur gör vi action av juridiken?”. En av talarna var Patrik Sundström, ansvarig för programområdet e-hälsa vid SKL. Han var tidigare huvudsekreterare för den statliga utredningen om rätt information i vård och omsorg som bland annat föreslår att patientdatalagen ersätts med en ny hälso- och sjukvårdsdatalag.

Under seminariet diskuterades dock inte dessa eventuella förändringar, utan fokus låg på den nuvarande patientdatalagen som infördes 2008. Patientdatalagen reglerar hur personuppgifter och journalhandlingar ska hanteras inom hälso- och sjukvården, det vill säga hur sjukvården ska ta del av, hantera och utbyta patientuppgifter.

Stor osäkerhet
Det finns dock fortfarande en stor osäkerhet om vad som är tillåtet, respektive förbjudet, menade Patrik Sundström, och visade upp ett axplock av citat från medarbetare i vården:
 
”Jag får inte gå in i journalen, jag har ju inte träffat patienten. Jag har ingen patientrelation”
”Jag får inte följa upp hur det gick för patienten jag sövde inför operation igår – vi har ju inte vårdrelation längre.”
”Jag blev konsulterad av en kollega från en annan klinik på sjukhuset – vågade inte titta i journalen, hade varken vårdrelation eller samtycke.”
”Lagen säger att jag inte får läsa på om patienten innan vi träffats.”

Ett allvarligt problem
– Dessa citat visar att det finns många missuppfattningar bland vårdpersonalen om vad patientdatalagen tillåter. Det här är ett allvarligt problem. Rädslan och osäkerheten medför risker för patienterna och leder dessutom till en besvärlig arbetssituation, sade Patrik Sundström. 

Han betonade att man glömmer bort att patientdatalagen är en tillgänglighetsreform. Istället uppfattats den som ett hinder av vårdpersonalen.

– Men det ligger i patienternas intresse att den personal man möter i vården tar del av den information som behövs för en god och säker vård. Det är också viktigt att personalen vet vilka resultat man skapar, underströk Patrik Sundström.

Så säger lagen
Vad säger då lagen? Enligt den fjärde paragrafen får den som deltar i vården av en patient – eller av annat skäl behöver uppgifterna för att arbete inom hälso- och sjukvården – ta del av journaluppgifterna. 

Patrik Sundström förklarade att uttrycket ”deltar i vården” till exempel innebär att man träffar patienten personligen, blir konsulterad av en kollega på sjukhuset, ger patienten sjukvårdsrådgivning på telefon eller tar emot en remiss. Man behöver alltså inte ha träffat patienten. Formuleringen ”annat skäl” kan handla om att man utfärdar ett intyg, följer upp resultatet av sina bedömningar och åtgärder eller framställer statistik om verksamheten.

Patrik Sundström menade att vårdgivarna behöver ta ansvar för en mera aktiv tillämpning av lagstiftningen. Kom ihåg att patientdatalagen är en ramlagstiftning som vi får fylla i, sade han.

– Det finns också behov av verklighetsnära riktlinjer som ger personalen stöd, underströk han.

Patrik Sundström hänvisade till ett material som omfattar 80 enkla frågor och svar som går att läsa på http://www.sou.gov.se/sb/d/18347

Skrota begreppet vårdrelation
En vårdgivare som arbetat med verksamhetsnära riktlinjer är Landstinget i Östergötland. Chefsjurist Sofia Malander var på plats för att berätta om arbetet. Hennes utgångspunkt var att lagen är till för verksamheten och inte tvärt om.

– Som jurist måste jag utgå från vad verksamheten vill uppnå. Jag måste också utgå från att det verksamheten vill uppnå är bra, och att det går att uppnå vad verksamheten vill, sade hon.

Sofia Malander vill skrota begreppet ”vårdrelation”. Istället ska man fokusera på ”deltar i vården” och ”annat skäl”, menade hon.  Syftet med lagstiftningen är att förhindra privat läsning, inte att förhindra vårdens arbetssätt, betonade hon.

Arbetsgivarens ansvar
Hon gav ett konkret exempel. Tidigare arbetade vårdpersonalen i Landstinget i Östergötland med individuell kvalitetsuppföljning för att säkra sin kompetens. Det var ett etablerat arbetssätt. När patientdatalagen infördes vågade personalen inte längre göra detta av rädsla för att bli polisanmälda för dataintrång.

– Men individuell kvalitetsuppföljning är viktigt för vårdens kvalitet och därför valde vi som landsting att sticka ut hakan. Vi sa att detta visst är tillåtet med hänvisning till ”annat skäl” och valde att få detta prövad. Idag har tolkningen ändrats och det anses vara ok med individuella kvalitetsuppföljningar, berättade hon.

Sofia Malander betonade att det är viktigt att arbetsgivaren tar ett ansvar för vad som är tillåtet eller inte, och sätter ned foten och säger ”Så här ska ni göra”.

– Den rätten har man som anställd. Man ska inte själv behöva hitta en lösning, sade hon.
 
Socialtjänsten på 1177
”Socialtjänsten på 1177.se?” var rubriken på ett annat välbesökt seminarium. Projektledare Desirée Söderberg, verksam inom Stockholms läns landsting vid programområdet invånartjänster, var på plats för att berätta om de tre piloter som startats upp. Syftet är att se om det är möjligt att ha information och e-tjänster från socialtjänsten på den nationella webbplatsen 1177 Vårdguiden.

Desirée Söderberg berättade inledningsvis om den förstudie som SKL genomförde under 2013 och som nu resulterat i pilotprojekt i utvalda kommuner i Västerbottens län, Kronobergs län och Stockholms län.

– Vi har valt att avgränsa målgruppen till föräldrar till barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, berättade hon.

Tre olika inriktningar
I Västerbottens län ska man titta på vilket behov föräldrarna har av en interaktiv dialog. Projektet i Kronobergs län fokuserar på föräldrarnas behov av information och stöd inför möten där man diskuterar en samordnad individuell plan, SIP, medan Stockholmsprojektet ska identifiera föräldrarnas behov av information i samband med två utvalda livshändelser – när barnet får sin diagnos och när barnet blir myndigt.

Målet är att presentera en rapport i mitten av december, men redan nu finns vissa resultat tillgängliga. Analysen från de två kommunerna i Kronobergs län visar att föräldrarna känner att de behöver vara mer kunniga och professionella i mötet med professionen.

– Man känner inte till sina rättigheter och vet inte vilka krav man kan ställa. Får man spela in samtalet? Får man ha med en annan person som stöd? Det är mycket som man känner sig osäker på, konstaterade Desirée Söderberg.

Föräldrarna i tre kommuner i Stockholms län efterlyser positiva förebilder, samt en person som kan fungera som kontaktyta mellan vård, omsorg, försäkringskassa med mera. Man vill också ha hjälp med att förstå beslut, liksom olika termer och begrepp. 

Begränsad publicering
Resultatet av piloterna ska vara vägledande i hur socialtjänstens stöd till familjer ska kunna integreras på 1177 Vårdguiden. Desirée Söderberg menade att piloterna väcker ett antal intressanta frågeställningar.

– En sådan är hur Kronobergs pilot kan komma att påverka vård och omsorg. Vad händer om vi publicerar information nationellt på 1177.se om föräldrarnas olika rättigheter, om vi tar fram checklistor inför SIP-möten och så vidare? Är vården och omsorgen beredda på detta? För att utvärdera möjliga effekter planerar vi därför att publicera det framtagna stödmaterialet regionalt till att börja med, det vill säga endast i Kronobergs län, förklarade hon.
 
Nytt verktyg för uppföljning
Minskad dubbeldokumentation och ett verktyg som gör det möjligt att ta del av data från kvalitetsregister på ett generiskt sätt. Det var temat för ännu ett fullsatt föredrag under eHälsodagen.

Representanter från det nationella programmet för datainsamling, NPDi, vid SKL:s kansli för nationella kvalitetsregister var på plats. NPDi:s uppdrag är att förenkla datainsamlingen till kvalitetsregistren och begränsa dubbelregistreringen.

En av talarna under programpunkten var projektledare Emma Vintemon, ansvarig för Vården i siffror. Det är ett nytt IT-verktyg för dem som arbetar med att följa upp och analysera mått och resultat inom svensk hälso- och sjukvård. Hon berättade att verktyget nu finns i en betaversion. För att kunna logga in på webbplatsen www.vardenisiffror.se krävs ett SITHS-kort.

Underlag för dialog
Tanken är att samtliga kvalitetsregister på sikt ska leverera data på samma sätt. Idag levererar två kvalitetsregister indikatorer enligt den nya tekniken till Vården i siffror. Det är Riks-Stroke och Nationella Diabetesregistret (NDR), men det pågår en dialog med flera register.

– Genom att visa mått och resultat kan Vården i siffror ge underlag för en dialog om kvalitet och förbättringsarbete ute i landstingen. En landstingsledning kan till exempel välja ut tre indikatorer som man sedan följer under en tid för att se om insatta åtgärder får effekt, berättade Emma Vintemon.

Dialogen viktigast
En av de viktigaste framgångsfaktorerna i införandet av journal via nätet är dialogen i vårdprofessionen. Det framkom vid ett seminarium med rubriken ”Journal via nätet – verksamhetsdialog och regelverk” där representanter från Landstinget i Jönköpings län och Region Skåne delade med sig av sina erfarenheter.

I Landstinget i Jönköpings län har man valt att ha en lugn process. Den startade hösten 2013 med en förstudie där man bland annat tog del av erfarenheterna från Landstinget i Uppsala län. Därefter bjöds medarbetarna i vården in till ett stort antal dialogmöten.

– Det är viktigt att man får med alla yrkesgrupper i denna dialog. En särskilt viktig grupp är chefsläkare, berättade Sven-Åke Svensson, samordnare för e-hälsa, invånartjänster vid Landstinget i Jönköpings län och strateg för invånartjänster på Inera.
Förutom tre stora dialogmöten för alla yrkeskategorier har man anordnat djupare dialoger med personal inom kirurgi-, kvinnosjukvård och barn- och ungdomsmedicin samt med kuratorerna.

Unga läkare oroligast
– Vi har varit med vid alla möten. Vi har lyssnat och svarat på frågor, berättade Sven-Åke Svensson.

Under dialogmötena har man bland annat diskuterat värdet för patienten med journal via nätet, till exempel möjlighet att fördjupa sig och därmed blir mer delaktig i sin vård. Man har också diskuterat värdet för vården. Här har man bland annat pratat om att samarbetet mellan patienten och vårdpersonalen kan stärkas.

– Vi har upptäckt att det är de unga läkarna som är mest fundersamma och oroliga över vad journal via nätet kan innebära.  Därför har vi haft extra många samtal med AT- och ST-läkare.

Farhågor blir möjligheter
Parallellt med dialogmötena har man arbetat fram ett regelverk och gått igenom arbetssätt och verksamhetsfrågor.

– Till exempel kommer vi inte att visa information om tidiga hypoteser eller det som vi kallar för våldsutsatt, förklarade Sven-Åke Svensson.

Vid årsskiftet 2014-2015 kör Landstinget i Jönköpings län igång.  När Sven-Åke Svensson skulle sammanfatta sina erfarenheter hittills lyfte han bland annat fram vikten av att chefsläkare tar ansvar för dialogen och att tid avsätts för etiska diskussioner.

– En annan erfarenhet är att farhågor byts mot möjligheter genom dialogen, sade Sven-Åke Svensson.

Regeringens prioriteringar
Årets Nationella eHälsodag avslutades i plenum av Agneta Karlsson, ny statssekreterare vid Socialdepartementet. Det var hennes första stora framträdande på den nya posten. Hon bjöds upp på scenen av moderator Anette Falkenroth som hälsade henne välkommen på nya jobbet.

– Ja, jag började för två veckor sedan. Mycket av min tid hittills har jag ägnat åt Ebolautbrottet och Sveriges insatser på området, inledde hon.
 
Agneta Karlsson berättade att hon i dagsläget inte kunde gå in i några detaljer när det gällde den nationella e-hälsostrategin. Hon talade därför mera allmänt om den nya regeringens prioriteringar på Socialdepartementets område.

– För att komma till rätta med de växande hälsoskillnaderna i samhället planerar regeringen att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Kommissionens uppdrag är bland annat att ta reda på vad som orsakar skillnaderna och lämna förslag på hur dessa kan minskas.  På lång sikt är målet att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation, berättade Agneta Karlsson.

Stora utmaningar
Agneta Karlsson betonade samtidigt att Sverige har en fantastisk hälso- och sjukvård och en socialtjänst av god kvalitet.

– Jag vill inte svartmåla, men det finns utmaningar. Vårdprofessionen måste bland annat ha tillgång till bästa kunskap om de senaste avancerade behandlingsmetoderna. Därför vill regeringen satsa på innovationer och Life Science. Statsministern ska leda ett nationellt innovationsråd med uppgift att utveckla det nationella innovationsarbetet, sade hon.

Mera konkreta satsningar ville hon inte berätta om eftersom den nya budgeten ännu inte var offentlig. Hon nämnde dock att det kommer att ske satsningar inom cancervården och på barnmorskor, förlossningsvård och kvinnors hälsa.

Hänt mycket på området
Efter denna genomgång kom Agneta Karlsson in på e-hälsofrågorna. Hon tyckte att det hänt mycket på området de senaste åren, och gav den tidigare regeringen en eloge för att man satsat på detta.

– Det är dock viktigt att proffsen får vara proffs. De administrativa arbetsuppgifterna får inte leda till att läkarna inte har tid för patienterna. Sverige har många läkare men för få läkarbesök, konstaterade hon.

Agneta Karlsson menade vidare att personalen i vård och omsorg behöver säkra och användarvänliga IT-stöd. Den information som samlas in måste också kunna användas, den ska vara möjlig att sammanställa.

– Ska vi kunna nå målet om en jämlik hälsa krävs samverkan med olika aktörer som kommuner och landsting, betonade hon.

Avslutningsvis förklarade Agneta Karlsson att regeringen nu kommer att utvärdera arbetet på e-hälsoområde, se var det behövs göras omtag och också titta på vad landstingen respektive staten ska stå för i den fortsatta utvecklingen.

– Jag vet att det finns olika uppfattningar som vi nu ska försöka reda ut. En del menar att staten gått för långt, andra för kort.


Skribent: Barbro Falk på uppdrag av programrådet för Nationella eHälsodagen 2014.